tisdag 29 september 2015

Spartavlan – egna reflektioner. Del 2

SPARMÅL LEGO BRANDSTATION
Efter några lördagar när pengar fyllts på i sparbössan och på spartavlan blev frestelsen för stor att inte köpa en mindre lego-byggsats för 199 kr. Vi förklarade tydligt vad som händer, att pengarna kommer att försvinna och att det kommer ta längre tid att nå fram till målet med Brandstationen. Han verkade förstå konsekvenserna och köpte byggsatsen med sina egna pengar. Nöjd och glad över att ha köpt en den så byggde han och lekte. Vi tog även bort motsvarande del av strecket på spartavlan tillsammans med honom. Istället för att nedslås av att pengarna försvann så blev han ännu mer taggad att spara vidare, nu när han såg vad man kan göra med pengarna som sparats.

Ganska snabbt märkte jag också att en del tjat om att köpa olika saker försvann. Självklart köper vi fortfarande en leksak då och då till honom men han ber inte om dem på samma sätt längre.

En annan intressant iakttagelse är att mor- och farföräldrarna har blivit taggade att fylla på tavlan och ger hellre kontanter nu än små leksaker. Båda våra barns rum svämmar bokstavligen över med små plastleksaker och prylar. Så pengar är mycket mer välkommet än ytterligare en billig plastgrej som glömts bort i samma sekund som den hamnat i en låda eller tappats bakom sängen.
Därmed har tavlan fyllts på snabbare än jag först räknat med. Någon tia här och en tjuga där blir faktiskt ganska snabbt lite större summor och snart var han uppe i 600 kr på tavlan. Mer än halvvägs till målet på 900 kr!

Tiden gick och efter ungefär 4 månader hade han nått fram till målet och kunde köpa byggsatsen. Fast, om han bara sparade 100 kr till så skulle han ju nå 1 000 kr och få 10 veckopengar extra som sparbonus! Det skulle betyda att han började nästa sparmål med 300 kr på tavlan istället för 0 kr. Det insåg han också och sparade ytterligare några veckor.
1 000 kr uppnåddes och plötsligt var det dags att gå till affären för att köpa Brandstationen. Lyckligare och stoltare än någonsin gick han raka vägen fram till byggsatsen, plockade ner den från hyllan och lämnade fram högen med sedlar och mynt i kassan.

Sju timmar senare av intensivt byggande var brandstationen färdig och en trött och mycket nöjd kille kunde somna med ett stort leende på läpparna.

Läs gärna även: Egna reflektioner. Del 1


torsdag 30 juli 2015

Spartavlan – egna reflektioner. Del 1



Nu har vi använt spartavlan i familjen i ungefär sex månader och den har faktiskt fungerat över förväntan. Tänkte berätta lite kring våra egna reflektioner under tre inlägg här på bloggen.
1. Inledning och introduktion
2. Sparmål 1 – Brandstation
3. Sparmål 2 – Polisstation

INLEDNING
Kan inleda med att säga att jag tog fram tavlan då jag länge saknat något sätt att tydlig visa vad olika saker kostar. Fick ofta frågor av min då fem-årige son (nu sex) som:

Han: Hur mycket kostar den här bilen?
Jag: 245 kr
Han: Ok, är det mer än 800?

Märkte också, tyvärr, att han inte heller uppskattade det han fick utan lekte en kort stund och började sen skriva en ny önskelista inför nästa Jul eller födelsedag.
Tror att många föräldrar känner igen sig men inte riktigt vet hur man ska hantera det. Så var det för oss i alla fall. Därför tog jag fram spartavlan som ett test för att se om ekonomi kan komma som en mer naturlig del i vardagen när man får frågor kring pengar och leksaker.

INTRODUKTION
Så snart vi fick hem affischen och monterat in den i lämplig ram så började vi med att förklara hur den fungerar. Inget konstigt, mer som ett enkelt spel med en spelplan från start till mål.
Vi räknade pengarna som fanns i hans sparbössa och ritade in summan på tavlan. Tror att det var runt 350 kr.
Genast såg man att han tyckte det var roligt att själv rita och se hur strecket tog form som en orm på tavlan. Däremot förstod han inte då sammanhanget mellan summan och vad man faktiskt kan köpa för den. En glass? En bilbana? Eller kanske rent av ett riktigt hus? Ja, hur ska man veta?

I samband med spartavlan så introducerade vi även veckopeng. Vad ska man annars med en spartavla till om det inte kommer in några pengar som kan sparas?
Kom fram till att 20 kronor per vecka var en lagom summa. Den ska räcka till sånt som han själv vill köpa. En liten påse med godis får han av oss varje lördag ändå. Han fick heller inte någon motprestation i form av städning eller liknande för att få veckopengen, något som vi i efterhand har infört. Mer som lördagsrutin dock än som motkrav. Min uppfattning är att dagliga sysslor i hemmet inte bör belönas med pengar utan ska utföras ändå, i ett hushåll hjälps man helt enkelt åt för att hålla rent och snyggt.

Så snart en fråga om pris på någon leksak dök upp så tittade vi på tavlan vad den kostade och jämförde med andra leksaker i katalogen. Vi klippte ut de saker som han önskade sig och satte fast på tavlan med häftmassa vid respektive summa. Ganska snabbt kom han fram till att det var en Lego Brandstation som var allra högst upp på önskelistan. Bra! Då sparar vi till en sån, även om 900 kr är mycket pengar för ett Lego även för en vuxen, så var det ett tydligt mål med mycket hög vill-ha-faktor.
Hur resan dit har gått kommer jag att berätta om i nästa del.


Mer om Spartavlan och hur den fungerar kan du läsa här.


onsdag 14 januari 2015

Ekonomi – föräldrarnas ansvar



Privatekonomi är en väldigt stor del av varje vuxen människas vardag, vare sig man vill eller inte. Är det då inte konstigt att man i skolan knappt snuddar vid ämnet? Man har bra koll på hur en atom är uppbyggd men ingen vidare aning om vad ränta är eller hur den påverkar lån och investeringar. (Ursäkta alla NO-lärare) Inte undra på att unga har skulder på 1,2 miljarder hos kronofogden när kunskapen om ekonomi är så pass låg. Ungdomar lever i en värld överfylld med erbjudanden om abonnemang, snabba lån, appar, medlemskap och näthandel. Utan ekonomikunskap saknar man helt grunden för att kunna ta ställning till om erbjudanden och villkor är bra eller rent av urusla. Eller hur de påverkar plånboken i långa loppet.

Hela ansvaret att lära barnen hamnar istället hos föräldrarna. Som i sin tur också lärt sig mer om atomer än om privatekonomi. Inte särskilt hållbart med andra ord.

Det är en av anledningarna till att den här bloggen finns. Syftet är att du som förälder ska kunna hämta kunskap och hitta verktyg att lära dina barn. Viktigt att påpeka är att jag varken är ekonom, pedagog eller barnpsykolog. Bara en förälder med stort intresse för privatekonomi och som anser att man kommer långt med kunskap, kreativitet och en rejäl skopa sunt förnuft.

Som många andra föräldrar sparar vi i vår familj även en buffert till barnen. Vid 18 års ålder kommer det att vara en bra slant. Tanken är däremot inte att barnen ska få pengarna då. De ska få ta över ”pengamaskinen” när vi känner att de kan ta ansvaret. Att utbilda barnen om ekonomi är vår försäkring att de som vuxna kan fatta sunda ekonomiska beslut. Vi vill ju inte att 25 års enträget sparande slösas bort i ett svep på några rejäla fester och en partyresa till Ibiza.

Vill du fördjupa dig om hur man sparar till barnen och själv bygger en pengamaskin så kan jag varmt rekommendera bloggen Rika Tillsammans. Kolla gärna in delen om dottern Freja där många inlägg berör sparande till barn. Mycket intressant och inspirerande!


Jag anser också att ju tidigare man börjar, desto enklare och mer självklart blir det allt eftersom barnen växer och blir större. I sena tonåren kanske det är för sent när man hellre väljer att lyssna på kompisar än på föräldrarna.

Lär dem bara grunderna och du har kommit en mycket bra bit på väg, förmodligen mycket längre än många andra.



lördag 10 januari 2015

Fickpeng eller ge pengar vid behov?


Trenden är tydlig. Fler och fler föräldrar väljer att ge barnen pengar vid behov. Enligt Nordeas undersökning har andelen föräldrar som ger fickpeng minskat från 76 % 2006 till 60% 2013. Så många som 32% anser att barnet är för ungt eller omoget. Man har med andra ord inte så höga förväntningar att barnen ska kunna hantera pengar.

Av den majoritet som ändå väljer att ge fickpeng till sina barn har hela 90% som huvudargument att lära barnet att ta ansvar för sina pengar.

Hela syftet med att ge fickpeng är att ge barnet en förståelse för pengars värde. Att pengar tar slut och man behöver hushålla med dem. Att avgöra om det man tänker köpa är värt pengarna eller om man ska spara vidare till något bättre. Men framförallt, att klara sig själv. Det är bra för självkänslan att inte behöva tjata eller be om pengar av sina föräldrar. Om du vill du ha något, spara ihop och köp den själv. Min son är sällan så nöjd som när han själv samlat ett gäng burkar, pantat dem och får köpa något för pengarna. Egna pengar. Eget ansvar. Ökad självkänsla.

Genom att ge barnet pengar vid behov bygger man upp en falsk förståelse att vill-jag-ha-något-så-får-jag-det-direkt. Varför vänta när jag kan få det jag vill här och nu? Dessutom så behöver jag ju inte betala själv.
Om man lär sig det från tidig ålder så blir den en enorm omställning den dagen man inser att SMS-lånen eller de dyra kreditköpen inte var så vidare smarta. Finns det ens något alternativ till snabba cash? Kanske man undrar.
Då är det för sent. Har man aldrig fått lära sig det så kommer alternativet, att spara, inte heller särskilt naturligt.

Vi som föräldrar har ett stort ansvar här. Tack och lov kan vi hjälpa barnet på bästa möjliga sätt med ganska enkla medel. Men framför allt behöver vi själva först inse hur viktigt detta är.


Att börja med veckopeng är ett utmärkt sätt att lära barn grundläggande ekonomi. Det behöver inte vara krångligare än att så.