Spartavlan – egna reflektioner. Del 1

Nu har vi använt spartavlan i familjen i ungefär sex månader och den har faktiskt fungerat över förväntan. Tänkte berätta lite kring våra egna reflektioner under tre inlägg här på bloggen.

1. Inledning och introduktion

2. Sparmål 1 – Brandstation

3. Sparmål 2 – Polisstation

INLEDNING

Kan inleda med att säga att jag tog fram tavlan då jag länge saknat något sätt att tydlig visa vad olika saker kostar. Fick ofta frågor av min då fem-årige son (nu sex) som:

Han: Hur mycket kostar den här bilen?
Jag: 245 kr
Han: Ok, är det mer än 800?

Märkte också, tyvärr, att han inte heller uppskattade det han fick utan lekte en kort stund och började sen skriva en ny önskelista inför nästa Jul eller födelsedag.

Tror att många föräldrar känner igen sig men inte riktigt vet hur man ska hantera det. Så var det för oss i alla fall. Därför tog jag fram spartavlan som ett test för att se om ekonomi kan komma som en mer naturlig del i vardagen när man får frågor kring pengar och leksaker.

INTRODUKTION

Så snart vi fick hem affischen och monterat in den i lämplig ram så började vi med att förklara hur den fungerar. Inget konstigt, mer som ett enkelt spel med en spelplan från start till mål.

Vi räknade pengarna som fanns i hans sparbössa och ritade in summan på tavlan. Tror att det var runt 350 kr.

Genast såg man att han tyckte det var roligt att själv rita och se hur strecket tog form som en orm på tavlan. Däremot förstod han inte då sammanhanget mellan summan och vad man faktiskt kan köpa för den. En glass? En bilbana? Eller kanske rent av ett riktigt hus? Ja, hur ska man veta?

I samband med spartavlan så introducerade vi även veckopeng. Vad ska man annars med en spartavla till om det inte kommer in några pengar som kan sparas?

Kom fram till att 20 kronor per vecka var en lagom summa. Den ska räcka till sånt som han själv vill köpa. En liten påse med godis får han av oss varje lördag ändå. Han fick heller inte någon motprestation i form av städning eller liknande för att få veckopengen, något som vi i efterhand har infört. Mer som lördagsrutin dock än som motkrav. Min uppfattning är att dagliga sysslor i hemmet inte bör belönas med pengar utan ska utföras ändå, i ett hushåll hjälps man helt enkelt åt för att hålla rent och snyggt.

Så snart en fråga om pris på någon leksak dök upp så tittade vi på tavlan vad den kostade och jämförde med andra leksaker i katalogen. Vi klippte ut de saker som han önskade sig och satte fast på tavlan med häftmassa vid respektive summa. Ganska snabbt kom han fram till att det var en Lego Brandstation som var allra högst upp på önskelistan. Bra! Då sparar vi till en sån, även om 900 kr är mycket pengar för ett Lego även för en vuxen, så var det ett tydligt mål med mycket hög vill-ha-faktor.

Hur resan dit har gått kommer jag att berätta om i nästa del.

Mer om Spartavlan och hur den fungerar kan du läsa här.